| |
| |
|
|
|
Costa Rica är inte bara känt för sin ekoturism utan också för alla sina äventyrssporter och extremsporter. Här kan du prova på sporter av alla de slag. Vandringar, forsränning, kajakpaddling, dykning, linbanor, äventyrsridning, hajking, klippdykning, bergscykling, vattenfallsrappelling, stand up paddleboarding, bungeejumping och surfing är några av alla de aktiviteter du kan välja här.
Costa Rica är Centralamerikas surfmecka och surfa kan du göra i princip på vilken strand som helst. Men det är i Santa Teresa som den svenska surfkulturen märks mest. Få costaricaner finns här, däremot desto fler svenskar. I butikerna är det inte alls konstigt med Arla fetaost, Annas pepparkakor och Absolut Julspecial. Här finns också Svenska Surfakademin.
En annan av de populära sporterna är Canopy. Där det finns träd i Costa Rica finns också Canopy tours eller också kallade ziplines, linbaneturer där man far fram mellan olika plattformar i trädkronorna. De häftigaste finns uppe i det bergiga naturreservatet Monteverde, i Molnregnskogen. Det finns en uppsjö av operatörer som erbjuder canopy tours. Det som skiljer sig är oftast antalet plattformar, höjd och längd på linbanorna.
Nu är det min tur att välja någon av alla dessa aktiviteter. Jag är dock inte helt säker på att jag tagit rätt beslut. Jag har valt mitt äventyr, min extremsport. Det är snart min tur att kasta mig ut för första linbanan av tolv i Molnregnskogen i Monteverde. För fem dagar sedan ändrade jag mig från den bestämda åsikten att jag absolut inte skulle göra det, till att bli överbevisad om att jag verkligen borde göra det [av en norska som bott i Costa Rica i nio år], till att bestämma mig igen för att inte göra det när jag sett linorna 60 meter över marken. Så när mannen ringer och bokar har jag fortfarande inte bestämt mig. När han lägger på säger han;
- De säger att du kan prova de första tre linbanorna om du vill och sen sluta, kostnadsfritt. I min värld känns det som att det inte riktigt spelar någon roll. Fixar jag en så fixar jag väl alla! Det är den första som känns för j...ig...
Men så står jag där till sist. Selen på, hjälmen på och säkerhetslinan på plats. Jag är sist inför första linan och instruktören frågar;
- How are you today?
- A little nervous and a little scared!
- Ahammmm!!! Ett svar man ofta får av Costaricaner, eller ticos som de kallar sig själva, och jag vet fortfarande inte vad det innebär. Och så bär det av. Jag landar på första plattformen;
- Holy crap! Är det enda jag får ur mig.
- Jump, both hands. Intruktörens snabba instuktioner inför nästa zipline.
Jag hinner inte få en tanke eller tveka innan han kopplar av mig från första linan till andra, och jag är iväg igen. När jag farit fram i skogen zipline efter zipline och landat på plattformarna med skakiga ben, känns det fortfarande lite overkligt. Men det finns varken tid för rädsla, tankar eller ens njuta av naturen. Inte fören på den nästa sista ziplinen, den på 800 meter och en höjd på 60 meter. Och helt plötsligt hör jag mig själv skrika, en underbar känsla av frihet finns plötsligt där. Äntligen har jag börjat inse förtjusningen av det hela. Ja, det var ju inte så farligt ändå...
Sjävlklart kan man öka adrenalinkicken om man vill. Jag är nöjd så. Zipline i sittande ställning, och kontroll uppåt. Mannen, ja han bestämmer sig för att göra äventyret lite mer spännande, och gör även den så kallade "superman". Nej, jag tackar för mig, och är hur nöjd med mig själv som helst och med äventyret och att jag faktiskt vågade kasta mig ut...
Vi valde att själva ringa till Aventura som är en av arrangörerna av Canopy i Monteverde. Ni kan se ett filmklipp på oss här, filmat med en kamera på magen [vilket så klart innebär en något skakig film], Och vill ni se hur superman går till titta här.
Foto: Discovering The Planet
|
|
Igår var sista dagen på Tamarindo Beach [playa]. Tyvärr var det första dagen som det var rikitigt molnigt och regn på natten. Så jag blev minsann lite snuvad på sista dagen på stranden. Istället blev det en lång promenad runt Tamarindo som slutade med lite kall dricka på stranden. Där fick vi sällskap av våra nya bekantskaper från Västerås, som vi också spenderade resten av dagen och kvällen med. Gissa om vi skrattade mycket, vi har lyckas pricka in så gått som samma resor som de gjort. På något sätt har vi gått i varandras fotspår, så det kanske var meningen att våra vägar skulle mötas någonstans. Att de sedan varit i Nordpolen, nej det pratar vi inte så mycket om.
Denna resan har varit en mötenas resa. Vi har aldrig träffat så många människor på en resa som vi dessutom pratat med och fått så bra kontakt med som på denna [framför allt inte jag, jag brukar vara så trött att jag helst inte pratar med någon alls]. På denna resan har vi fått lära känna folk från Canada, en Norska som varit bosatt här i nio år, två tjejer från Schweiz, två gäng från Usa och en kille från Philladelphia Usa och så klart Västeråsarna som varit de enda svenskarna vi träffat här. Och nästan alla har bidragit med något till vår fortsatta resa, som vi kanske annars hade missat eller hoppat över. Nu är det dags att checka ut och ta sig ut på en liten roadtrip...
Foto: Discovering The Planet
|
|
Att göra ett besök på en lokal turistbyrå är mer regel än undantag på våra resor. Anledningarna är många. På plats får man ofta information som är nästan omöjlig att få reda på hemma. De erbjuder dagsturer, flerdagarsresor, utflykter och äventyr och har så klart bättre koll på regionen och vad som finns att se och göra än någon annan. Så dagens tips blir, besök en resebyrå eller turistbyrå på plats, om du vill göra utflykter och se regionen utan att boka något hemifrån.
Nicaragua var så klart inget vi hade planerat hemifrån, men besöket på turistbyrån gjorde det omöjligt att låta bli. Vi kunde bara inte missa en sådan chans. Vad vi visste om Nicaragua? Inget mer än att det länge har varit en krigszon och att det kanske inte är det första landet man väljer att besöka. Men vi fick en dag som var full av överraskningar. Nicaragua är ett land med fantastisk natur, fullt av historia och kultur. Vi hann med att besöka två vulkaner, städerna Masaya och Granada, insidan av stor kyrka, göra ett besök på en stor marknad i Masaya och göra en båttur på "Lake Nicaragua".
Här kommer lite bilder från dagen. Mer om Nicaragua kommer lite längre fram...
Foto: Discovering The Planet
|
|
På stranden springer en massa hundar omkring. Jag kallar dem för surfhundarna eller surfarhundarna. Deras ägare är surfare och det märks. Dessa vovvar älskar vattnet och vågorna. Men ibland gör de lite mer än att surfa i vattnet. Tur att det är ett stort hav [och jag vill ju lova att mannen inte gillar detta naturfenomen alls]...
Foto: Discovering The Planet
|
|
|
Jag älskar stränder där det är långgrunt och man kan vada och vada långt ut i vattnet. Här är långgrunt bara förnamnet. Närmare hundrafemtio meter kan man vada innan det ens blir höftdjupt. Perfekt för en badkruka som mig. Stranden är under lågvattnet ungefär 200 meter bred. När högvattnet kommer krymper strandremsan till knappt tjugo meter och höjdskillnaden är på cirka tre meter.
Bland de stora stenarna bildas små sjöar med varmvatten. Där hittar man föräldrar med sina små spädbarn. Och överallt ser man barn springa omkring bland stenarna med plastmuggar, i hopp om att fånga en fisk eller en krabba. I det ankeldjupa vattnet har jag sett allt från stim med småfisk, till stim med större fiskar, krabbor, slamsugare och en spätta [eller nåt, fisksorter är inte riktigt mitt område].
Vi har aldrig varit med om en sådan otrolig skillnad mellan ebb och flod. När högvattnet kommer får man allt se till att värdesakerna är på säker mark...
Tidvatten åt ena hållet...
... o åt andra hållet...
Foto: Discovering The Planet
|
|
Efter fem timmars bussresa [taxibuss], kommer vi till Tamarindo Beach. Vi checkar snabbt in på hotellet och tar oss sedan ut för att känna av miljön och göra oss lite bekanta med orten. Första promenaden lämnar ett svagt intryck. Ärligt talat är jag till och med lite besviken. Kanske är det för att jag har för mycket att jämföra med? Eller så är det för att jag är för trött?
Stranden är okej, vattnet varmt [i en badkrukas mått mätt, riktigt varmt]. Det är väldigt lite folk på stranden, vilket i och för sig inte gör något. Och väldigt lite solstolar! Är man kanske lite bortskämd? Är man så van vid att det på de flesta semesterorter finns så mycket solstolar att man tar för givet att de ska finnas på alla turiststränder? Nåja, bara första dagen, det blir nog bättre imorgon.
Imorgon kommer, och ja, allt är mycket bättre. Tänk vad 14 timmars sömn och återhämtning kan göra. Hotellet är fem gånger bättre än igår, och stranden är tio gånger bättre. Fortfarande är det så, att det finns få solstolar att välja på, men det finns ju åtminstone några.
Nu ska vi bara njuta av vädret, stranden och lugnet några dagar. Ladda batterierna och förrådet av D-vitamin. Ingen stress, bara ta dagarna som de kommer. Äventyren får vänta till nästa vecka...
Foto: Discovering The Planet
|
|
|
Taxichaufförer kan vara en riktigt bra källa till information om landet man är i, så har det åtminstone varit för oss på många av våra resor. De är defenitivt underskattade kostnadsfria reseguider. Visar man bara lite intresse för dem och för deras land, historia och kultur, delar de ofta mer än gärna med sig.
Man får en inblick i landet från deras sida och tips på var man ska äta och vad man inte ska missa. Så var det idag med. På den korta sträckan till Casa Bella Rita [övernattning i San José], hinner vi bland annat få reda på att;
* Costa Rica inte har någon militär.
* Att Costa Rica är nummer ett i Sydamerika när det kommer till satsningen på hälsa
och utbildnig.
* Att 2 % av världens kaffeböner odlas här. Och enligt Luis, de bästa kaffebönorna. Och att vi bör
besöka en kaffeodling.
* Vill man äta lokal mat ska man göra det på en "Soda". Dessa är små lokala restauranger
som finns överallt. Man äter bönor, ris och till det kyckling, fisk eller annaat kött. Detta till frukost,
lunch och kvällsmat.
Taxiresan från flygplatsen till Casa Bella Rita, ingår i priset för övernattningen. När man bokar hotellet [bed and breakfast i detta fallet] berättar man när man landar och med vilket flyg, så skickar de någon som hämtar en. Det är service det. Eftersom det var helt mörkt när vi landade, så såg vi inte mycket av San José. Men vilken upplevelse att vakna på Casa Bella Rita. En hänförande grön ravin utanför och en fantastisk natur. Frukost ute på verandan med denna utsikt. Vilken start på resan...
Foto: Discovering The Planet
|
|
Sitter på flygplatsen i Newark Usa. Det är en timme kvar till planet mot Costa Rica ska gå. På något sätt känns det tryggt, hemtrevligt och mysigt här. Några meter bort klingar spanskan högljutt bland personalen på flygplatsen. De skrattar, ropar och skämtar med varandra och man önskar att man hade kunnat åtminstone lite spanska.
Newark måste vara en av de trevligaste flygplatserna jag varit på. Trots att det är en stor flygplats får man känslan av litet och trivsamt. Tröttheten har kommit ikapp oss, men lunchen på ett"Diner" följt av kaffe och Cupcake, gör det ändå lite mer uthärdligt.
|
|
Jag gillar verkligen inte att stå framför kameran, men nu har det blivit så några gånger ändå. Det finns fler anledningar att ni inte ser så många bilder av mig här på bloggen. En av dem är att jag tyvärr inte tillhör den där gruppen som lyckosamt nog alltid är fotoGENIC på bilder. Den andra är att jag trivs mycket bättre bakom kameran, och därför aldrig riktigt har övat in de där fotofacen. Jag är snarare stel som ett kylskåp, eller i alla fall mitt ansikte är, när det befinner sig på fel sida kameran.
I Kristianstad Lokaltidning har supertrevliga Paola Nordgren gjort ett litet reportage om min sida och blogg, och jodå, där är en av de där få bilderna. Fram till dess att tidningen trillar ner i er låda, så kan ni läsa reportaget här. Och när det ändå är bilder på gång blev det några till. Ovan är det min underbara systerdotter och jag...
Litet utdrag ur artikeln;
" På bloggen får hon utlopp för sina intressen vilket innebär resor och fotografering. Och om man tittar närmare så är det inte bara resor långt bort som intresserar Daniela.
– Nej en roadtrip i Skåne kan vara fantastisk. Och Kristianstad har mycket fin natur i närheten. Så det är viktigt att inte begränsa sig så lätt i vardagen. Bara här finns så mycket mer att se och uppleva. Och den resan vi gör genom livet är också en typ av resa. Och när jag skriver får jag nog med lite av vardagslivet också, även om jag inte alltid är så personlig. "
Jag är även med i en liten fototävling på "PC För Alla". Om ni orkar och vill hjälpa mig en liten bit in i tävlingen [och så klart inte redan röstat på mig], får ni väldigt gärna in och rösta på mina bilder [två stycker] på IDG. Bara tretton dagar kvar, och de med flest röster går vidare. Vad jag kan vinna? Förutom äran, en ny kamera [drömma går]...
Costa Rica nästa.....................................................
Foto: Monika Nilsson
|
|
Känns ganska rätt att ett av de sista inläggen innan det bär iväg, ska vara i kategorin "Gee´s Eskapader". Det känns nästan som att jag redan ligger efter där, och hur ska det bli efter nästa resa. Men det kanske är bra att ha några på lager och roa er med...
Som tidigare nämnt, är Gee väldigt svag för transportmedel med hjul och motor. Denna dag skulle vi hyra vespa, men redan när han såg denna lilla fyrhjuliga skönheten, var det ju liksom kört [no fun intended]att försöka förhandla [jag bör väl här erkänna att jag inte var svårövertalad, fyra hjul är lite trevliga än två, även om jag älskar att åka vespa]. Medan jag strosade lite rundor passade han på att få valuta för pengarna på goe fyrhjulingen. Och jag ska inte klaga, jag tyckte nog det var lite coolare [och kändes säkrare, ja, jag är lite mesig ibland] än att köra moped.
Så det blev en lång tur på på underbara Zankythos i Grekland, många mil, många backar, och många serpentinvägar. Men även massor med goda tavernor, gott vin och underbart landskap! Lite bilder från den resan hittar du i bildgalleriet.
JAMAS!!!
Foto: Discovering The Planet
|
|
Nu är det inte många dagar kvar tills flyget till Costa Rica går. Trots att vi inte är i landet än, är första kontakten tagen. Eftersom vi planerat hela resan själv, har vi också gjort alla bokningar själv. Ett av hotellen vi bokat, gjordes via mail. Den underbara människa på andra sidan Atlanten satt och mailade med mig en hel eftermiddag. Vilket första intryck. Och all den tid hon lade ner, bara för den enda natten vi skulle vara där. Hjälp med att fixa taxi, boka buss till nästa stad, dubbelkolla flyget och när vi skulle landa...
Varje mail till mig har avslutats på detta gulliga vis;
It's a shared shuttle for 45 per person.
Your turn -
Rita
När jag föreslog att vi kunde fixa taxi till hotellet själva, eftersom vi landar rätt sent, kom det snabba svaret;
NO - take the airport pickup. I just sent you the instructions- did you receive it? It's included in
your rate and you will pay through the nose if you grab a taxi.
Så ärligt och så gulligt. Det jobbiga nu, är ju att förväntingarna på costaricanerna är skyhöga. Skoja bara! Det ska bli en spännande resa, efter att vi först vilat upp oss i nio dagar.
Nu får jag bara hoppas att inte husvakterna tar död på min fina orchideé som blommar för andra gången...
Foto: © Discovering The Planet
|
|
Lokaltidningen Kristianstad kör en serie om bloggare i trakten. I nästa nummer är mannens och hans kompanjons skeppsdagbok med, MS Høgen. Men redan nu kan du läsa den här på Lokaltidningens sida.
Vi hoppas att det denna sommar blir bättre väder än förra så att det kan bli många inlägg till....
|
|
|
Trots att det inte är första gången man packar väskan [och förhoppningsvis inte sista], lyckas jag ändå alltid glömma något. Det kan var på grund av två saker, ett att jag har inställningen att man kan köpa allt där, två att jag inte ids skriva packlista. När jag väl är på plats blir jag lite irriterad på mig själv, för varför köpa något som jag redan har hemma. Det är ju slöseri på både naturresurser och pengar. Så, för första gången någonsin har jag påbörjat en liten packlista...
Nästa steg är ju att fundera på vilken typ av resa man gör, är det en solresa, storstadsresa eller äventyrsresa. Beroende på det måste man ju så klart variera packningen något. Sen har vi ju en grupp människor som bara måste ta med vissa saker oavsett vart de åker [kaffekokare, brödrost, osthyvel, mixer och kalles kaviar]. De flesta av oss har idag mobiltelefoner, och de besparar oss många av nödvändigheterna på packlistorna, som telefonlistor, miniräknare, anteckningsblock och väckarklocka. Om du skulle vara för lat att göra en egen packlista, finns det nu en sida som heter just Packlista. Du fyller i alternativen för din resa, och vips har du en anpassad packlista... Lite tips på olika packlistor;
VIKTIGA ALLTID PACKLISTAN:
* Pass
* Pengar
* Personlig Medicin
* Biljetter
* Telefonnummer till alla hotell
* Kamera
* Backup på dina resedokument. Om du skulle bli bestulen, scanna in din flygbiljett, pass-
och försäkringsuppgifter innan resan, för över uppgifterna till ett mejl och bifoga viktiga
telefonnummer, skicka mejlet till dig själv.
* Laddare. [Går i och för sig att hitta på plats, men inte så kul att gå runt och leta, egen erfarenhet]
* Öronproppar. [Kan vara omöjliga att hitta, egen erfarenhet]
* Adapter [Går också oftast att köpa om man skulle glömma]
* Körkort. [Om du ska hyra bil eller vespa]
STORSTADSSEMESTER;
En storstadguide, bekväma skor, anteckningsblock & penna, miniräknare, extra väska eller halvpackad resväska , [åker du till ett land som för oss svenskar har en tacksam valuta kommer du ofta hem med betydligt mer prylar än du åkte iväg med], väckarklocka.
SOLSEMESTER;
Sarong, badkläder, läsning till stranden, strandväska, solkräm, sandaler.
ÄVENTYRSSEMESTER;
Ryggsäck [kanske istället för resväska], myggnät, ficklampa, guidebok och kartor, en liten ryggsäck [för att kunna bära med dig sådant du behöver på dagarna], medicinförråd.
Tänk på att kanske plasta in flaskor med vätskor lite extra. Det händer rätt ofta att man har shampo över halva innehållet när man kommer fram. Vad brukar du alltid glömma?
Källa: [Grapevine][Vagabond][Expressen]
|
|
|
Ett av mina nya kvällsnöjen [man har fått offra lite TV-tid] är att läsa lite bloggar av blandad kompott. Och det är väl så, att man följer vissa mer noga än andra. Monas Universum är humorbloggen som man bara inte kan missa och Fredrik Backmans "Bloggkrönika" är en nykomling på min lista som jag numera gärna följer, och mannens Skeppsdagbok bör ju inte förglömmas. Svägerskans blogg om hem och barn är en av dem som följs slavisk, [det var hit jag skulle när jag gick vilse i bloggträsket]. Detta leder mig till ämnet, barn. Minns ni vad ni gjorde eller samlade på när ni var barn? Och nu, den viktiga frågan, samlar ni fortfande på samma saker?
Jag kan minnas att jag samlade på bokmärken, klistermärken, klippdockor, flasketiketter, frimärken, suddgummi, servetter, pennor [ibland många saker samtidigt] och gud vet allt. De flesta av samlingarna har nog vid det här laget blivit goda vänner med tippen, men frimärkena och bokmärkena finns faktiskt kvar.
Gunnar, [ja mannen på bilden], han började samla på frimärken när han var 10, 1945. Idag är han cirka 77, bor i Simrishanm med frun, och samlar på frimärken, inget konstigt där. Det som förvånar mig lite med samlande är, var han samlar dem. När hans fru satte ner foten för fler album, kom han på den geniala ideén att istället sätta upp dem på, ja hallväggen. Vilken underbart kär och förstående fru han har. Hittills har det gått åt cirka 13 000 frimärken. Viken tapet!!! Hade mannen min börjat sätta upp saker på våra väggar hade jag nog packat väskan åt honom...
|
|
Amerikanska Lonely Planet genomför varje år en omfattande undersökning, Best in Travel, där de låter tidningens egna redaktörer och reportrar kora det bästa inom resande inför kommande år. Men för i år har man ändrat konceptet lite och även låtit sina läsare utse 2012 års allra hetaste destinationer. Lonely Planet bad läsarna kora både bästa stad och bästa land och vinnarna i båda kategorierna hittar vi i Norden.
BÄSTA LAND 2012
5. Turkiet (7% av rösterna)
4. Filippinerna (10%)
3. Indien (10%)
2. Italien (13%)
1. Island (32%)
BÄSTA STAD 2012
5. London (9% av rösterna)
4. Barcelona (10%)
3. Istanbul (10%)
2. Lissabon (15%)
1. Reykjavik (27%)
Samtidigt har också New York Times släppt sin lista och även på deras lista finns Norden med. När amerikanska New York Times samlat sina 45 platser att besöka 2012, kvalade en svensk klassiker in på listan kanske inte i toppen, men det räknas ändå. Dalarna kvalar in på plats 44 över New York Times 45 resmål att besöka 2012. Den svenska semesterklassikern hyllas bland annat för sin sköna natur under sommaren, och för sevärdheter som Zornmuseet, Vasaloppet och det "sofistikerade" hotellet Dala-Husby Hotell. Listtoppen ser ur så här;
New York Times Resmål Att besöka;
1. Panama.
2. Helsingfors
3. Burma
4. London
5. Oakland, USA.
6. Tokyo, Japans.
7. Tanzania
8. Chilenska Patagonien.
9. Lhasa, Tibet.
10. Havanna, Kuba.
Källa: [Lonely Planet][Dagens PS][NY Times]
Foto: © Discovering The Planet [Bilder från Zanzibar, Tanzania]
|
| |
| |
|
